NDL - Norrköpings Distanslyssnare. Torsby


Torsby - mer än bara Svennis Till fagra Värmlandbygder och lika fagra mottagare gick årets andra NDL-utflykt. Resans mål denna gång var Göran Modig i Torsby och hans eminenta SRA-museum. Men innan dess hade vi några andra programpunkter på schemat. Visserligen betyder NDL Norrköpings Distanslyssnare, men det i sin tur betyder inte att alla medlemmar, som den uppmärksamme läsaren säkert redan vet, kommer från Norrköping. Med militär precision gjorde vi därför en första samling vid Värmlandsrasta, ett motell mellan Kristinehamn och Karlstad. Åtta NDL-are var vi där, och efter att ha synkroniserat våra klockor, vändes kylarna mot det första målet, beläget strax utanför Deje.

Vid Dejefors Radio och Apparatmuseum, inhyst i en byggnad tillhörande Dejefors Herrgård, hälsades vi välkomna av apparatsamlaren själv, Eric Löfberg.

Tyvärr hade han besök av sällan sedda släktingar, så vi fick guida oss själva, men Eric hann i alla fall med att berätta lite om museet och om sitt samlarintresse. Bl.a. att hans första mottagare var en Orion från 1945, försedd med 6 SW-band och inköpt då för 725 kronor. Omräknat till dagens penningvärde, skulle den summan nu räcka till för att köpa en Watkins & Johnson. 45-an fanns fortfarande att beskåda tillsammans med cirka 999 andra apparater i den imponerande samlingen, som till största delen bestod av äldre mottagare i varierande skick. Portabla mottagare av alla de slag fanns det nog ett hundratal av. Som komplement till radiosamlingen fanns även äldre datorer, faxapparater, kylskåp - you name it. Mycket intressant att titta på och mycket tittvänligt för de 20 kronorna per kropp vi fick betala i entré.

Nästa checkpoint var Sunne, men trots minutiöst planerande och trots minst en mobiltelefon i varje grupp (vi var fyra), misslyckades sammanstrålningen vid parkeringen efter bron. Det fanns nämligen två stycken P-platser, och då var det kört. Sigvard A. och utd ägnade sig åt att kolla gamla amerikanare och SM i vattenskidor. Som gammal medlem av Motorburen Ungdom på 50 och 60-talet kan jag dregla hur mycket som helst över dessa pietetsfullt renoverade plåtschabrak där bagageutrymmet ibland är större än passagerarutrymmet. Kul att det finns folk som lägger ner tid och pengar på att bevara klenoderna, som det säkert inte finns lika många av som radiomottagare från samma tid. Och vad är väl dagens likriktade bilar, som förvisso är väldigt driftsäkra men helt könslösa, mot en gammal Cadillac, Cheva eller en Pontiac Bonneville Cab på ett par ton?

Nåväl, då alla plockat fram sina mobiler var det dags för sista stoppet innan Torsby. Det blev en ordentlig klättring uppför till Tossebergs-klätten, eller "Gurlita klätt", belägen på Övre Frykens västra sidan. De som hade spring i benen använde det till att ta sig upp på toppen av utsiktstornet, varifrån man hade en magnifik vy över det omkringliggande landskapet. Vi andra nöjde oss med kaffe.

Då vi med rykande bromsklossar tagit oss ner från utsiktsberget, körde vi de sista milen till Torsby. Halva styrkan intog Hotell Björnidet, resten skulle häcka i museets lokaler. En kvart försenade anlände vi dit, där innehavaren och kocken själv, Göran Modigh och Förbundets Ordförande Stikkan, otåligt stod och stampade utanför. Maten var nämligen klar på exakt utsatt tid, 1700 SST, så snabbt försvann vi in i underjorden och möttes av dukade bord. M E N Y Sommarbräckt kassler Potatisgratäng à la France Kantarellsås Öl eller rödvin Div. kylskåpskall snaps Kaffe med jordgubbsrulltårta Svensk punsch

Göran hade själv rökt kasslern och på förmiddagen hade han gått en runda efter Herr Kantarell. Gissa om det smakade gott och om vi blev dästa! Så där satt vi efter maten, omgivna av en diger samling mottagare, sändare och annan apparatur och hörde Göran berätta om sitt SRA-museum och om SRA över huvud taget.

Grejorna hade han tidigare haft hemma, men de växte honom och kanske framför allt sambon över huvudet. Han satte därför igång med att leta efter en lämplig plats att sätta upp dom i, och så småningom fick han löfte av kommunen att disponera deras ledningscentral, belägen i ett bergrum strax utanför Torsby centrum. Inte mycket fanns där i apparatväg, men anläggningen var perfekt, utrustad med allt för överlevnad och med aggregat för jämn luftfuktighet och dito temp.

Alltihopa byggt 1985, men numera nedlagd, och mot löfte att vid fara för rikets säkerhet få komma in direkt, flyttade Göran in sin stora samling där i maj 2001. Hans ambition är, att alla grejor ska fungera och gå att använda och vi fick tillfälle att under kvällen och natten och efter instruktioner, få använda allt, t.o.m. sändarna, eftersom vi hade några avfällingar med oss. Tyvärr var inte antennerna, som bestod av en Yagi och ett inverted V, inte de bästa för DX-ing. Dessutom gick en 400 kV högspänningsledning strax i närheten.

Men visst var det kul att få ratta på SRA:as proffsiga mottagare och visst hördes det en del. Sändaramatörerna, med tydlig betoning på amatörer, lyckades dock inte komma någon vart med sina signaler, trots Dansbands-SM i Sunne samma kväll (?). Ett mycket sevärt museum var det i alla fall, och har ni vägarna uppåt Torsby och inte får tag på Svennis, slå då en signal till Göran, så ställer han säkert upp och visar sin läckra samling. Text: CON Foto: SA & LtD

[ Tillbaka ]