Bland bonader och klippfyrar
Året var 1912 och i ett avspärrat område utanför Stockholm höll man på att testa hållfastheten mot eld hos acetylentuberna. Sex stycken var redan klara, trycket steg som beräknat och till slut exploderade tuben. Nu var det dags för den sjunde. Men något var galet, enligt den inkopplade mätaren sjönk trycket i stället för att öka. Försöket avbröts och man väntade en halvtimme innan man gick fram till tuben. Just som man kommit fram, hände olyckan. Tuben exploderade, och stora eldslågor sköt iväg mot männen som stod runt omkring den. Alla skadades svårt, och en av dem miste synen. Denna man var Gustav Dalén, en av våra största uppfinnare och affärsmän.
Årets första utflykt är avklarad och denna gång körde vi Vätterrundan. Ja, inte per cykel, det är nog inte så många av klubbens medlemmar som skulle klara av. Men via bil tog vi oss till Stenstorp i Västergötland, där slutmålet var Dalén-museet. På vägen dit hann vi med en fikarast i Karlsborg. Några hade dock kört varvet baklänges och då man frågade efter Kanalhotellet, kom man underfund med att man redan var i Stenstorp och 8 mil från Karlsborg där Kanalhotellet ligger. Ingen skugga skall dock falla på TT denna gång.
Vi andra hann också innan kaffet med ett besök i Överskottsaffären vid Fästningen. Mycket festliga grejor fanns där, inte minst en imponerande samling av användbara kläder som tydligen inte längre behövdes i Försvaret efter alla bantningar.
Efter förtäringen fortsatte vi till Stenstorp, där vi sammanstrålade med de
andra. Dykt upp hade även Roland Nogell från Skara gjort, nyfiken på vad vi
sysslade med i klubben.
Rundturen började i Gunvor Johdets Bonadssamling. Vi var väl lite skeptiska
till denna del av utflykten, men eftersom det var paketpris, tyckte vi att
vi skulle ha valuta för pengarna och det hela var faktiskt ganska sevärt.
Samlingen, som är en av landets största, består av cirka 450 stycken
broderade bonader varav ett 100-talet fanns uppsatta runt väggarna. De
broderade bonaderna utgör ett stycke kulturhistoria och berättar mycket om
den tid de kommer från.
Efter Bonadssamlingen var det dags för dagens Clou, alltså Dalénmuseet,
inrymt i det mycket vackra gamla Tingshuset från 1884, och för vilket vi
egentligen gjort resan.
Innan rundvandringen hann vi med ett klubbmöte i en lånad lokal på museet ,
och avhandlades som vanligt många viktiga frågor, bl.a. det kommande
Parlamentet i Västerås.
Gustaf Dalén själv föddes den 30 november 1869 i Skräddargården i Stenstorp
som ett av fyra syskon. De tre andra var mer intresserade av att studera, så
Gustaf, som var den praktiskt lagda i syskonskaran, var den som var tänkt
att ta över gården. Det visade sig dock efter endas tre år, att Gustaf vid
ett besök hos dåtidens store industriman, Gustaf de Laval, fått andra planer
för sitt framtida yrkesverksamma liv. All tid han lagt ner i den lilla
snickarboden med bland annat en fettprovningsapparat kanske inte var helt
bortkastad. Det hela slutade med att han fortsatte studera och gick så
småningom ut med toppbetyg från Chalmers i Göteborg. Han fortsatte sina
experiment och visst känner vi till hans klippfyrar. Dessa drevs med
acetylengas och hade en otrolig, helt mekanisk automatisk anordningen för
byte av glödstrumpan , vilken bara höll i cirka fyra veckor.
Allt detta och mycket annat fick vi reda på genom ett bildspel och en guidad
rundvandring i det kanske inte så stora, men mycket välfyllda museet. Vi
fick oss också till livs historian i inledningen och även bekanta oss med de
flesta av Daléns övriga uppfinningar och tillverkningsområden av många saker
vi inte hade en aaaning om. Apparater för medicinskt bruk såsom kuvös och
hjärt-lungmaskin, filmprojektorer för biografbruk, AGA-spisen,
mätinstrument, ja, t.o.m. en bil (1919-1927) ingick i ”stallet”. Trots det
svåra handikappet, han var efter olyckan helt blind, och trots ett par
ekonomiska krascher, fortsatte han sitt arbete, och detta flit belönades
1912 med Nobelpriset i fysik. Hans liv och arbete finns dokumenterat i
filmen ”Seger i mörkret” som kom 1954 och med Olof Bergström i huvudrollen.
Efter den intressanta rundvandringen började magen knorra, men förutseende
som vi varit och förbeställt, var det bara att förflytta sig till Ateljé Blå
Ton. Där huserade konstnärinnan själv, Anita Lennartsson, som förutom att
vara duktig på det konstnärliga, också visade sig vara lika händig med
kastrullerna i köket. Ejgils Gun, som alltid står för härligt hembakat
kaffebröd vid våra möten, fick alltså idag ledigt och tillsammans med oss 12
andra ladda upp inför hemresan.
Som vanligt en lyckad utflykt, nu ser vi fram mot nästa, som är planerad
till början av augusti och kommer och gå till Torsby i Värmland och ett
besök hos Göran Modig och hans samling av Standard Radio utrustning.
Text:CON
Foto:Ltd